Etikettarkiv: pop

Dagens Skiva

B*Witched – S/T

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.

B*Witched – S/T.

Ni vet hur man ibland har en sån där dag när allt går lite långsammare än vanligt på morgonen och det slutar med att man dricker sitt morgonkaffe i solen på verandan närmare lunchtid, med en katt i knät och en nyskalad apelsin i handen.

Vet ni vad som verkligen verkligen är fel musik att lyssna på då?

Abba.

Det här är inte Abba, det här är B*Witched, och det är istället helt jävla rätt att lyssna på.
Kommer ni ihåg dem? Irländsk tjejpopgrupp från slutet av nittiotalet, häromkring var väl deras största hit C’est la Vie tror jag, eller möjligen Rollercoaster, det var rätt hyfsade hits här, och på de där öarna i Atlanten så toppade dom listorna.
Jag vet varför.
Det här är jävligt bra.
På riktigt.

Riktigt.
Jävla.
Bra.

Missförstå mig inte nu, det är inte vad jag normalt sett lyssnar på, det är musik som är gjord för “den stora massan”, men, för att vara sådan så är det helt fånigt jävla bra, det spretar åt flera håll, det låter genuint, det känns som att dom faktiskt har kul med musiken, det är sprittande och glatt och kanske är det deras underbara Irländska dialekter som sätter den där lilla extra knorren på det, oavsett vilket så gillar jag det.
Visst, några låtar känns ganska standardiserade och mest som utfyllnad av “standard kommersiell pojkbands/tjejbands ballad” stuk, men det är bara några, det mesta är genuint bra musik, och det känns, trots tidsperioden det släpptes och stuket på musiken, inte fullständigt sönderproducerat och platt utan som sagt, genuint.
Ja, det här ÄR perfekt bakgrundsmusik för en solig frukost på verandan.

Borde du lyssna på det här?
Vad tror du?
Ja, faktiskt.

 

(Ja jag har kollat, jag har inte feber utan får nog anses vara relativt frisk).

Dagens Skiva

V/A – #5 Definitivt 50 spänn

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.
(Ä)
V/A – #5 Definitivt 50 spänn.

Kolla, nu har vi kommit till en punkt där antalet låtar per skiva inte ökar mer.
Det här kan vara den poppigaste skivan hittills i serien, den inleds med den något otippade Kvicksilversand, en väldigt flummig sak av Brandgul, den sätter kanske känslan för hela skivan?  Eller är det så att många av banden har blivit poppigare?
Självklart finns det fortfarande de som bryter av, som sticker ut med någonting lite skramligare, och jag minns med viss förtjusning att många jag då kände ansåg att Svart Snö minsann bara var oljud, en åsikt som i dagsläget är svår att förstå.

Äh, vad fan, det är en trevlig samling, med fin bredd och som trots det håller ihop bra, vi bjuds även på en rätt ung Dan Viktor som med Hydrogeniums Club Albanao får sägas bjuda på skivans skämskuddetext, ja jag gillar den, men bitvis är det svårt tänjda textrader i den, som gör lite ont.

Äh vafan, lyssna på skivan nu istället för att läsa allt mitt dravel.
Puss och godmorgon.

Dagens Skiva

V/A – Definitivt 50 spänn IV

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.

Dagens bokstav är Å

V/A – Definitivt 50 Spänn IV.

Ytterligare ett steg uppåt i antal låtar på skivan, 20 den här gången.
Världen snurrade vidare med allt högre tempo och nu var Punk på svenska något som alla kanske inte lyssnade på, men alldeles definitivt var medvetna om att det var poppis, och vem som helst kunde namnen på åtminstone något eller några band, även mer politiska band som Charta 77 var plötsligt mainstream och hördes i radion.
För egen del så var inte den här skivan någonting viktigt, jag vet inte egentligen varför, jag misstänker att det kan hänga ihop med att den kom under en period då jag såg en stor del av banden live väldigt ofta, vi pratar om att jag avverkade hundratals spelningar per år, så att lyssna på skivor halkade efter en aning kanske.
För alla andras del tycks det här ha varit en av de viktigaste skivorna som gjorts, för många jag känner som fortfarande lyssnar på den här typen av musik så var det här inkörsporten, vilket även förklarar varför vissa låtar blivit vad dom är, varför exempelvis Radioaktiva Räkers låt “Bakom Spegeln” enligt så många är deras bästa, det är för att det var deras första kontakt med dem, detsamma gäller Hans & Gretas Sibylla, som inleder hela skivan.
Upplysningsvis har ni som anser de två låtarna vara bandens bästa eller viktigaste helt fel, det är som vanligt helt okej att ni tycker annorlunda än vad jag gör, och det är högst subjektivt, men ni har fel.

Så hur är det i dagsläget då?
Hur håller det här?

Sämre faktiskt.
Trots det större antalet låtar, eller kanske därför, så känns den här skivan inte alls lika intressant, den försöker representera alldeles för mycket på en gång, och kanske är det allt garagerocksskrammel som får mig att inte riktigt älska den?
Men, den innehåller Candysucks Molotov Coctail Party, och det gör att man kan förlåta nästan allt.
För er som inte vet det så är det en av nittiotalets bästa svenska låtar, dessutom lika aktuell nu som då, och den är en av orsakerna till att jag gillar Marit Bergman (det finns fler, men de kom långt senare).
En annan sak som är märkbar på den här skivan är att det kommit in en helt ny generation med band, på de tidigare i serien så är en väldigt stor del av banden bestående av sextiotalister, skrämmande många är födda 1967, på den här har det plötsligt kommit in ett gäng band bestående av sjuttiotalister, och ja, det märks en viss skillnad, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på den.

Men alltså, sammanfattningsvis så, den här skivan är lite för lång för att vara en lika bra sampler som de tidigare, det är synd.
Jag vet även att jag inte har allas medhåll om det här, för många så är det som sagt deras första kontakt med samlingen, och med många av de medverkande banden, vilket innebär att dom är beredda att försvara den med näbbar och klor och påstå att det är den bästa i hela serien (och eventuellt en av de få dom har, så vad vet väl dom?).

Ja visst är det en bra skiva.
Lyssna på den.

Dagens Skiva

V/A – Definitivt 50 Spänn 3

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.

Dagens bokstav är Z (hur det går ihop med skivan framgick för några dagar sedan).

V/A – Definitivt 50 Spänn 3.

Året är 1994, Svensk punk har fullständigt exploderat, Dia Psalma är ett hushållsnamn och hörs i radio, syns på tv och är ett av Sveriges största band…
Hur i helv… ?

Den tredje inkarnationen av Definitivt 50 spänn har återigen fått några spår till, den första hade 10, den andra 13 och den här är uppe i inte mindre än 16 låtar och lika många medverkande band.
Jag har fått kommentarer om det som säger “Ja men det var ju för att dom breddade och började ha med annat än svenskspråkiga låtar på den tredje”.
Till er som är av den åsikten så föreslår jagatt ni lyssnar på de två första, på den allra första sjunger tillochmed Coca Carola på Engelska.

Nej, varken den språkliga eller musikaliska bredden har förändrats nämnvärt.
Något som däremot är värt att nämna är att man med den här, precis som med den föregående, märker att det hänt saker med produktionen avsvensk punk, den tog tydligen, på bara ett år, ytterligare ett kvalitetsmässigt steg framåt, i stort sett rakt av, det är inte negativt, inte på något vis alls.

Men skivan då?
Vi bjuds på allt ifrån Räserbajs – Fina Flickor, en trallvänlig trudelutt om att prutta och DLK:s Kristoffer Spelar Flipperspel, som handlar om curling, via blodigt allvarliga Dia Psalma – Den som spar, som är en fin analys av hur blåsta vi blir av bankerna (nåja), till den i dag än mer aktuella Ensam Kvar av Charta 77, på vägen passeras turbopop, garagerock och traditionell och mysig punk.

En trevlig blandning helt enkelt.
Jag tror att jag håller på att tappa spåret här.

Ja, det är en jävligt bra skiva, ja, det mesta på den håller än idag, nej, allt gör inte det.
JA det är en bra skiva att börja dagen med, gör det.

Dagens Skiva

Lars Winnerbäck – Rusningstrafik

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.

Lars Winnerbäck – Rusningstrafik.

Ni vet hur jag inte sågade Dans med svåra steg, utan bara påpekade att den, tvärt emot vad många påstår, inte är det bästa Winnerbäck gjort?
En av orsakerna till det är den här skivan.
Jag säger inte att det här är det bästa av Winnerbäck, jag påstår bara att det är bra mycket bättre än Dans med svåra steg, på absolut alla sätt.
Bättre låtar, bättre texter, bättre musiker, bättre körer, bättre produktion och mer sammanhängande som skiva.

Hans textförfattande hade inte nått sin peak här, det kanske det fortfarande inte har gjort, men det hade nått en bra bit till sen skivan innan, kanske var det någon som slog honom i huvudet varje gång han försökte komma undan med lite slarv, vad vet jag?
Det jag vet är att det här är en skiva som fortfarande berör, dessutom långt mer än jag var beredd på.
Det är dessutom en skiva som trots snygg produktion inte är överdrivet välpolerad och helt utan kanter, som hans nutida alster tycks vara rakt av.

Jag skulle vilja säga att om man är helt obekant med winnerbäck och vill försöka förstå hur och varför han blev så stor som han blev, då är det här den skiva man ska börja med.

Äh jag säger som det är.
Det här är en jävligt bra skiva i det där landet mitt emellan visa och pop/rock, med låtar som gör sig sanslöst bra lite halvt avskalade som dom är här, långt bättre såhär än i senare tappningar på någon av de otaliga liveplattorna där de framförs som bredbent rock.

Ja, det är mitt tips som lyssning nu, den här håller,den håller jävligt bra.

Dagens Skiva

The Velvet Underground – The Best of The Velvet Underground: Words and Music of Lou Reed

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.

The Velvet Underground – The Best of The Velvet Underground: Words and Music of Lou Reed.

Alla som har något slags grepp om musik och har hört den här skivan vet att titeln är missvisande.
“BEST” of velvet underground? haha, det är lite som ett skämt.

Det är inte ens fysiskt möjligt, och det är inte en fråga om tycke och smak, det handlar helt enkelt om grundläggande förståelse av musik.
Nej, jag måste nog såga den här på grund av titeln.

Nej, det här är inte best of velvet underground, den innehåller nämligen inte Venus In Furs.

Utöver det så är det en trevlig resa genom deras historia, en bra samling som ger ett hyfsat grepp om vad dom sysslade med (om det nu är möjligt att få alls), och är ma helt obekant med dem så är en bra grej att leta upp lite annan samtida musik och lyssna på den efteråt för att förstå hur åt helvete grundbrejkande det här var.

Jag vet inte om jag har så mycket mer att säga?
Det är en bra samling, om vi bortser från att den inte innehåller Venus in furs, antagligen är den inte med för att skivan skulle fåsäljas äver hela världen eller så, det skulle inte förvåna mig alls.
Ska jag analysera dem mer? det går nog att sammanfatta med; knark, fest, sex, känslor, ångest, sprit, knark.
Bra skit det här.

Dagens Skiva

Ohlson Har Semester Production – Ett Slag

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.

Ohlson Har Semester Production – Ett Slag.

Tredje skivan med dem jag ger mig på.
Jag insåg när jag lyssnade på den att jag nog inte har lyssnat på den skivan många gånger alls, den kom vid helt fel tillfälle tror jag, och sen har det inte blivit av.
Jag har alltså lyssnat, men inte mycket, däremot har jaghört låtarna framföras live desto fler gånger.
Hur som helst, det här är en arg skiva, de tidigare var mer poppiga, på punkvis, den här är mer arg, på riktigt.
Det är lite bakvänt det här men, jag gillar den, mycket, men det är inte en skiva jag riktigt ser för mig att jag kommer lyssna på särskilt mycket i framtiden heller, jag kan helt enkelt inte riktigt komma på i vilket läge den skulle kännas rätt, det är musik att se, och höra, live; det är något jag tycker att du ska göra.

Men för all del, lyssna gärna några gånger, det är den värd, och gör du det på spotify så får dessutom bandet några ören, och det är dom definitivt värda.

Dagens Skiva

The Lonely Boys – S/T

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.

The Lonely Boys – s/t.

Så… ännu en skiva med Gessle, här tillsammans med Nisse Hellberg samt stora delar av Gyllene Tider.

Det ska vara ett soundtrack till en bok om ett fiktivt band, och det ska vara sextiotalspastischer, dessutom har dom. för att det ska bli autentiskt, använt instrument och förstärkare från den tidsperioden (ja jag har gjort min hemläxa).
Med andra ord så låter det till stor del som Gyllene Tider.

Men det där var en förenkling, spår två, som måste vara skrivet av Hellberg, låter istället som en pastish på Bryan Adams – Run To You.
Dessutom är det rätt många låtar som låter som… alltså, jag har skitsvårt för att lyssna på den här skivan med någon sorts fokus alls, alldeles för många av låtarna är generisk bluesbaserad pop/rock som bara skvalar förbi utan att lämna några bestående intryck ens när jag aktivt anstränger mig för att hitta något i dem, det flyter ihop och blir dimmigt och, oj, bordet behöver visst torkas, gav jag katten nytt vatten eller tänkte jag det bara? bajsa, jag visste väl att jag hade glömt något,jag måste bajsa innan jag går till jobbet undrarom jag skulle försöka träna lite i eftermiddag helvete, varför har jag inte laddat laptopen den behöver jag om jag ska fixa det där hos kunden idag…
Oj, är skivan redan slut?

Nej du borde inte lyssna på det här, det finns ingen vettig orsak.

Dagens Skiva

Iguana Party – Förlorarnas Bar

Lämna en kommentar

Dagens Frukostskiva.

Iguana Party – Förlorarnas Bar.

Vi börjar med att få det ur vägen.
Ja, det här är punk.
Nej, det här låter inte som punk.
Varför det är punk? Samma orsaker som att Tuk Tuk Rally är det, en kombination av arv, attityd och innehåll.

Utöver det så är det här bland det mest intelektuella som gjorts när det gäller svensk punk, och antagligen är en av orsakerna till att det stora genombrottet uteblev just att det är lite för smarta texter, det är antagligen inte sånt som vem som helst kan ta till sig lätt, troligen skulle texterna gått hem långt bättre hos en vispublik än hos pop/rock/punkpublik.
Jag vet inteom det stämmer, det spelar ingen roll nu.
Jag vet att jag gillar det här som fan, det är bra musik, det är bitvis geniala texter, nästan hela tiden med som minst lite sotflagor här och var, men ofta långt mer svärta än så.

Dagens tips:
Lyssna på det här och trivs.
Eller lyssna och hata världen, det funkar det med.

Dagens Skiva

Frans Haraldsen – Saker som ibland och oftast händer

Lämna en kommentar

Dagens frukostskiva.

Frans Haraldsen – Saker som ibland och oftast händer.

Jag hade bestämt för mig att det här var en sarkastisk men huvudsakligenväldigt munter skiva.
Jag hade fel.
Det är huvudsakligen ganska dystert det här, men på ett muntert sätt (ja, jag skrev just det där och är medveten om precis hur motsägelsefullt det låter).
Jag tror att det här var hans debutskiva, men jag inser att jag har långt sämre koll än jag skulle ha gissat, han är en sån där artist som jag sett live rätt många gånger sen jag upptäckte honom, men lyssnat långt mindre på på skiva, och lite iinser jag när jag lyssnar på den här varför det blivit så; det är en bra skiva, kanske jävligt bra, men jämfört med att se honom live så är den rätt platt och trist.
Vad jag menar är att Frasse är en förbannat bra liveartist, en sån där som man alltid är glad efter att ha sett, och även om den här skivan är bra så är den inte i närheten av hur han är, och var, på en scen.

Så uh…
Det här är alltså lite lagom svartsynt vispop om livet som människa, det är olycklig kärlek, det är fattigdom och bitterhet, det är otvättade kläder och funderingar över livet och vad i barndomen som gjorde oss till det vi är.

Det där låter nästan nedlåtande, det är det inte.
Faktiskt så, jag tänker inte gräva ner mig mer i det här utan istället bara rekommendera dig att lyssna.
Jag tar tillbaka nästan allt, det här är en bra skiva, riktigt bra, bara inte riktigt så som jag mindes den.

Lyssna nu då för fan.
Puss.