Mamas barn – Barn som Barn.

Dagens frukostskiva.

Mamas barn – Barn som Barn.

Kommer ni ihåg när Marie Fredriksson var lite tuff och farlig, inte som en mångmiljonär som är lite tuff genom att ha skinnbyxor på sig, utan som någon med lite attityd och kaxighet på riktigt?
Inte?
Nej, okej, det gör inte jag heller egentligen, men på den här skivan, från 1982, så är det lite så.
En intressant reflektion är att det finns väldigt lite atttt läsa om den på internet, och svenska wikipedia nämner det inte ens, engelska nämner den, men ingen av dem har med den i hennes diskografi.
Så, det här är någonstans i de där svåra trakterna mellan pop och postpunk (är inte postpunk just pop frågar sig då vissa, och jodå, visst är det så, ibland, så? vad var din poäng?) och det är tidigt åttiotal och det är… jag vet inte riktigt vad det är?
Lättsmält är kanske ordet jag söker? Men rätt trevligt och… jag har aldrig lyckats höra andra halvan av skivan tror jag, efter ett tag glömmer jag helt bort att jag lyssnar och sen inser jag långt senare att skivan måste tagit slut någonstans på vägen, gör vad du vill med den informationen.

Det här är hur som helst helt okej att lyssna på.
Det kan du göra med, det är okej, du får det, berätta gärna om det finns något motslutet som är värt att höra, för jag lyckas i så fall missa det om och oom igen, tydligen.

Loke – Kärlekskalas

Dagens frukostskiva.

Loke – Kärlekskalas.

Kommer ni ihåg den där tiden när en massa artister kom påatt dom kunde bränna sina egna CD och limma på en papperslabel på dem så det blev snyggt och bra?
Ofta med resultatet att en del skivor var dåligt brända och andra (eller samma) skivor hoppade och hackade för att papperslabeln inte var helt jämn eller för tjock eller liknande?
Inte?
Okej, nevermind then.

Den här skivan börjar med fem låtar som min CD-spelare vägrar spela annat än väldigt hoppigt, följt av några låtar som är riktigt bra, och avslutas med ytterligare ospelbara spår.
Det spelbara däremellan är förbannat bra låtar som bland annat inkluderar en avrättning av Bamse och hans vänner, en väldigt Demiandoftande bit samt snabba hopp mellan humor, hopplöshet och hångel.

Det vore orättvist av mig att såga skivan bara för att jag inte lyckas lyssna på det jag vet är några av de bästa låtarna på den, så det gör jag inte, men jag lägger in ett varningens finger för hembrända CD:s med papperslabels (I samlingen finns det förövrigt fler ospelbara sådana av/med Loke och hans olika alias).

Well… det är inte en jättebra skiva när man inte kan lyssna på mer än hälften av låtarna, vore det ite för det så vet jagav tidigare erfarenhet att det är en bra skiva, finns den på spotify så är det antagligen ett säkrare lyssningsalternativ än det här.
Vore det inte för den detaljen så är det här förbannat bra.

CUT!

Vi måste sluta prata om nedskärningar inom skola och omsorg.
Ser ni inte vad det är ni gör? Genom att prata om det så ökar problemet, genom att engagera er och säga att det är fel så ger ni regeringen mer vatten på sin kvarn så dom skär ner ännu mer, det är elitistiskt att prata om att nedskärningarna är fel, det blir som en inbördes klubb som stärker Moderaternas beslutsamhet och ger dem ännu mer makt.
Sluta tjata om det, demonstrera mot det eller visa ert missnöje, släpp fram det istället, allt annat är odemokratiskt och gör bara att det blir ännu mer nedskärningar.

Att vara vän med sin fiende, eller att inte vara det.

Jag har hört många säga att beslut som uppsagd vänskap baserat på att den man säger upp vänskap med har valt att rösta på SD är fel, för det är ju fortfarande samma person som innan den röstade på SD, och det kan ju vara en bra människa ändå, jag håller inte med.

Om någon röstar på SD så röstar den för rasism och segregation, då har den personen tagit ett beslut att stödja förtryck av människor baserat på etnicitet, religion, sexuell läggning eller liknande.
Jag för min del känner faktiskt att jag inte kan vara vän med någon som har den synen på andra människor, om andra känner annorlunda så är det självklart upp till dem, men att påstå att det är fel att göra så är underligt.
Är det även fel att säga upp bekantskap med någon som förespråkar våldtäkt eller pedofili? bara som exempel då.

För rent konkret, om någon ni känner aktivt stödjer en kampanj som vill legalisera våldtäkter, skulle det kännas okej att vara vän med den personen?”
Inte?
Men att vara vän med någon som när den väljer att lägga sin röst på vilka som ska få makt att bestämma över oss gör det på ett parti som anser att alla inte är lika mycket värda, att aborträtten ska begränsas mer, att personer med fel hudfärg inte hör hemma här, att de som firar “fel” högtider och håller på med fel traditioner ska anpassas, att de med fel sexuell läggning ska “botas” osv. det känns okej?

Någon som röstar på ett parti som förespråkar rasism (för det gör dom) väljer alltså att ge makt till rasister, den personen är därmed själv rasist.
Jag har hört många bestrida det påståendet, men jag köper det inte, inte alls.
Redan om du blundar för rasistiska handlingar i din omgivning, och inte säger ifrån, så är du i mina ögon medskyldig till rasism, jag tänker inte förneka att jag ibland är medskyldig på just det viset.
Någon som sen aktivt ger mer makt till rasister, den är inte bara medskyldig i sin passivitet, den är aktivt medskyldig, den är en rasist, oavsett om den själv ser sig som det eller inte.

Hade det varit en skolgård så skulle SD ha varit mobbarna, de där tre till fem ungarna som slår på skolgårdens klenaste kille.
De passivt medskyldiga är de där trehundra andra personerna på skolgården (det är en rätt stor skola, okej?) som inte säger ifrån, många av dem ser det så klart inte, ännu fler vill inte se det och anstränger sig för att inte hamna i närheten, men dom vet ändå att det händer.
De som står i en ring runt och hejar på mobbarna men ändå inte anser sig vara mobbare, för dom deltog ju faktiskt inte, det är de som röstar på SD nu, det är de som ger dem mandat att fortsätta slå och sparka på de svaga, det är de som visar mobbarna att det är okej, att det är häftigt att göra så, det är mobbare det med, det är rasister, för det är ni som ger det mandat att hända.

Alla som ställer sig i den där ringen och hejar på, är lika skyldiga som de som utförde de faktiska handlingarna, alla i den ringen är mobbare, oavsett egna åsikter om det, och hur mycket ni än förnekar det och påstår att ni minsann inte gjorde något, för ni gjorde något, ni var där, och hejade på, kanske tyst, kanske högljutt, men ni gjorde det, och ni gjorde ett medvetet val om det, om ni röstade på SD så är ni en del av den där cirkeln, och ni gjorde det inte ens i stundens hetta, för inför val har man gott om tid att tänka först.
Då är ni inte mina vänner.
Trots det, så kommer jag säga ifrån om det någon gång är ni som ligger där i mitten och får stryk.

Det gör inte mig till er vän

Det gör mig till en människa.

Inför ett sådant argument måste jag naturligtvis böja mig

Jag har hört det påstås att det finns människor som efter att SD förnedrat sig själva ytterligare en gång, eller mötts av tusentals ryggar eller buats ut, kollar på deras hemsida och säger:

Ja jävlar i min lilla låda,
dom lovar att åtgärda min analklåda,
moderaterna som skulle fått min röst
får genast söka tröst
Ni har fått mig att inse,
Jag ska rösta på SD.

 

Ja, dom säger att det är så.

Vem vare som fucking röstade?

Var kommer diskussionen ifrån?
Vem kom på ett sånt koncept.
Ju mer SD “mobbas ut” eller “tystas ned”,
“inte välkommnas, “blir emotsagda”,
“inte får vara med”.
Desto fler röstar på dem, det är just det vi ser.
Är det det vi ser?
Blir dom faktsikt fler?

VEM väljer att lägga sin röst på dem för att någon kastat en tårta på Jimmie Åkesson?
VEM lägger sin enda röst på SD för att dom blivit utbuade under ett tal?
VEM börjar sympatisera med SD för att tusentals människor aktivt visat ogillande för dem genom att vända dem ryggen?
VEM röstar på SD för att läkare eller brandmän inte velat släppa in dem på sina arbetsplatser då dom anser att det vore fel enligt deras arbetsbeskrivning eller otryggt för patienterna?
VEM börjar gilla SD för att elever i skolor står upp mot rasism och främlingsfientlighet och är villiga att käfta med säpo och hamna i deras register hellre än att deras skolkamrater ska behöva känna sig otrygga?

VEM?

VAD skulle denne någon ha röstat på annars?
VAD anser en person som den är viktigt i en demokrati?
VAD vill en sådan person se för förändringar i samhället?

VAD rör sig i huvudet?
tänker den:

“det är så synd om SD som inte får som dom vill,
jag ger dem mitt stöd,
jag tänker inte sitta still,
och se hur dom blir mobbade, det måste få ett slut,
nu ska SD in,
även om demokratin den åker ut”

VAD är det vi säger?
Är det här verkligen sant?
Är människor så dumma?

Är det sant?

Jag gillar inte SD men…

“Jag gillar inte SD men…”

Men sluta då att förvränga, omtolka och fullständigt förstöra begrepp som demokrati, yttrandefrihet och censur i försök att ge dem mer och fler rättigheter än de redan har.
Sluta då att kasta skit på alla de människor som visar att de inte accepterar främlingsfientlighet eller klassförakt som förklaringar på all världens problem, alla de som rakryggat står upp för DINA rättigheter, som SD och dess anhängare aktivt vill inskränka, ja, det gäller DIG, precis oavsett vem du än är, även dig som faktiskt gillar dem och tror dig tillhöra de som SD är till för.
Sluta då att vara en av de där som “inte vill ha massa bråk”, för alla ni, alla ni som INTE står upp emot dem, ni är med dem, ni är en repris av de människor som inte sa ifrån runt om i Europa, framför allt i Tyskland, på trettiotalet.

Det är NI som är det största hotet.
Det största hotet mot mänskliga rättigheter.
Mot frihet.
Mot den demokrati ni så blåögt tror er försvara när ni högljutt kämpar för SD:s rätt att avskaffa densamma.

Det är NI som är det verkliga hotet.

Det är ni…

… som gör mig så jävla ledsen och rädd.

Bara så att ni vet…

Under närmaste dagarna kommer jag bjuda på en del av de mer politiska inlägg jag slängt ut på Facebook senaste veckorna, några av dem känns helt enkelt för vettiga och genomtänkta för att försvinna i flödet där och aldrig mera återfinnas, så dom kommer postas om här, i vissa fall kanske något omarbetade, men i många fall precis så som de såg ut från början.
Vill ni slippa se dem så hoppa över allt som är taggat med “Politik”, men jag anser självklart att du bör läsa dem, vem du än är.

Så, nu har ni blivit varnade, och det här lät väldigt seriöst och jobbigt, så jag tycker att vi stämmer upp i allsång nu för att muntra upp oss lite, vi sjunger den här godingen tillsammans:

Roger Karlsson – Sånger Från Sidlinjen

Dagens frukostskiva (okej, förra veckan, och den här veckans).

Roger Karlsson – Sånger Från Sidlinjen.

Det här är en samling, av det mer primitiva slaget, CD-R med kopierat omslag, från slutet av den period då man knappt hörde talas omRoger Karlsson på lång tid, och den är lite som den gnista som väckte honom till liv igen vill jag tro.
Till största delen utgörs skivan av spår från Veckans Babe (som jag har tokhyllat tidigare) samt singlar osm hörde till den, och sen några osläppta saker från samma period och några från ett tag senare och som aldrig släpptes.
Jag vet inte vad jag ska säga som jag inte redan sa i recensionen av Veckans babe?
Jo, den här har snyggare omslag.

Det här är mestadels en onödig skiva, men den fyllde en funktion då Veckans Babe inte fanns att köpa och de övriga låtarna ärför bra för att vara osläppta.

Det är helt enkelt en skiva fylld med jävligt bra låtar.
Helhetsmässigt är den inte lika bra som just Veckans Babe, som i mitt tycke är i det närmaste perfekt i sitt låtval, låtmängd, låtordning osv.

Men… skaffa den om du kan, och lyssna på den om och om igen.